tisdagen den 30:e mars 2010

Mer Design och mindre konsumtion, hur går det ihop?

Arkitekturmuseet bjöd igår in till ett samtal kring konsumtion och design, ett av tre designsamtal ledda av designjournalisten Sandra Nolgren. Igår var det Mathias Eriksson, journalist och möbelföretagare, från Brikolör, Susanne Helgeson, journalist och Lars Strannegård, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan som förde diskussionen. En försvarlig skara av intresserade hade samlats i själva utställningshallen, ett bra och informellt format i rummet. De deltagande samtalade först själva, publiken släpptes in mot slutet. Sandra, en lågmäld moderator, vilket var OK för panelen var pratglad och ivrig att diskutera. Susanne jobbade tidigare hos oss på Form, och Lars sitter i vår styrelse. De är båda öppna och har ett sympatiskt, direkt och personligt sätt att framföra sina synpunkter, Mathias likaså. Behövs det fler grejor, finns det måsten för designer? Ska designer bära allt på sina axlar? Hur stor är konsumentmakten, är den inte för bräcklig trots allt? Vad kan vi påverka? Måste inte politiken in och lagstiftning och nya system upprättas för att vi ska kunna åstadkomma förbättring? Sluta snacka om livsstil, snacka livsscyklel i stället. OSV. Inga uppseendeväckande argument eller synpunkter kom fram, diskussionen böljade hit och dit. Alltid en utmaning att hålla en linje eller röd tråd i en paneldiskussion. Jag önskar ofta att deltagarna skulle få chans att göra lite längre egna inledande inlägg, så att de har chans att ge ett tydligare budskap. Hursomhelst viktigt att dessa samtal förs ofta, på många arenor . Varje gång rör vi oss sakta framåt.

Jurymöte för Design S

Igår samlades juryn för Design S - Swedish Design Award på Svensk Form för en heldag av intensiva diskussioner för att vaska fram nominerade och sjäva S:en - essen - till årets omgång av Design S. Detta var del två i urvalsförfarandet. I första delen hade alla gjort ett preliminärt digitalt första urval bland de nästan 200 bidragen, och nu hade man samlat in de fysiska produkterna till Skeppsholmen. Den 15 april kommer resultatet vara klart. Redan nu är det dags att boka i kalendern 8 juni för utdelningsceremoni, vernissage av utställningen och en heldag Design D, för kunskap, inspiration  och kompetensutveckling som vi ordnar.

Ovan bild på juryn, med vår duktiga projektledare Anna Blomdahl till vänster. Mathilda Tham fattas på bilden, men hon hade gjort sitt urval på förhand:

Ordförande Jakob Lind, vd Futurniture


Rebecca Ahlstedt, Designer

Samir Alj Fält, Formgivare

Christophe Dolhem, Dolhem Design

Robin Edman, SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign

Jannice Johansson, Tengbom

Pia Karlsson, Design House Stockholm

Kersti Sandin Bülow, Sandin & Bülow Design

Mathilda Tham, Beckmans

Kerstin Wickman, Professor

FORMs mångårige chefredaktör Ulf Beckman har avlidit

Nyligen nådde oss även budet att Ulf Beckman, mångårig chefredaktör på FORM, gått bort, endast 66 år gammal. Jag hann precis träffa honom innan han slutade på Svensk Form, när jag tillträdde i samband med Designåret 2005, då han under en kort period tjänstgjorde som webbredaktör. Men jag hade förstås läst hans vassa artiklar och vinklar i FORM tidigare. Lotta Jonson, som senare blev chefredaktör för FORM, skrev en känslig och fin runa i dagens DN. FORM blomstrade verkligen under hans tid, då även klimatet för kulturtidskrifter var ett helt annat. Det är en fröjd att bläddra bland olika specialnummer med hög kvalitet och generösa utrymmen för både text och bild. Begravningen kommer att äga rum 15 april kl 13.00 i Slottskyrkogården. Efter akten har man en minnesstund på Tantogatan 45. Tyvärr är vi i Milano då, och kan inte vara med. Vi tänker nu på hans son Emil och familj.   

Sture Linnér, talekonstens Fred Astaire har gått bort

Sture Linnér och Michael Meschke under en oförglömlig teaterkonferens på Hydra 2002

I torsdags segnade Sture Linnér ned på gatan på väg till hörcentralen för en ny hörapparat. Han dog som han levde, mitt i språnget, som hans son Allan sade. Han skulle fylla 93 i år. Bara några dagar innan, förra måndagen, var han hemma hos oss på middag, vältalig och vitter som vanligt, möjligen att han inte hörde lika bra som tidigare och därför inte deltog lika aktivt som vanligt i samtalet runt bordet. Men han tog dock flera portioner av pecanglassen som han älskade. Många har redan skrivit och vittnat om hans storhet, som klassisk lärdomsgigant, humanist och författare. Kaj Schueler i Svenskan beskrev honom träffande som talekonstens Fred Astaire, hans förläggare Stefan Hilding berättade om hur han såg alla människor och fick människor i sin närhet att växa. Ingela Lind talade på Kulturnyheterna om hur rummet vidgades när Sture kom in, hur han levde med sin kunskap i varje ögonblick i nuet och generöst delade med sig. Alla har vi upplevt att vi växt i Stures närhet, känt oss utvalda och att vi på något sätt har vår egen bit av Sture. Han berörde så många. Vi hade glädjen att lära känna Sture under våra år i Grekland. Han deltog också i den stora författarkryssning som jag var med och arrangerande på initiativ av poeten Peter Curman, då 400 författare och översättare från 28 länder kryssade runt i Svarta havet och egeiska havet i två veckor 1994. Vi skulle ha avslutat resan i Delfi, men stormen hindrade oss och vi blev fast i Izmir till allas oro och förtret. Sture räddade situationen genom sin talekonst, då han konstaterade att eftersom vi inte kom till Delfi, så fick Delfi komma till oss och gav sedan en spontan och lärd föreläsning som gjöt olja på vågorna.

När Sture gick bort, hade han precis publicerat sin sista bok Solglitter över svarta djup. Han hade dessutom just avslutat inspelningen av den dokumentär om honom som Johan Almqvist och Louise Ancarcrona håller på att färdigställa och som ska ha premiär den 25 maj. Nästa vecka skulle han ha startat en egen blogg med hjälp av sin gode vän Fredrik Posse, som gjort en fan club för Sture på Facebook. Man brukar skämta om att det gäller att dö ung så sent som möjligt, men det är verkligen något som Sture har lyckats med.

söndagen den 28:e mars 2010

PechaKucha Sundsvall för andra gången samlade 150

Svensk Form Västernorrland har jobbat hårt för att få igång en dynamisk PechaKuchaorganisation. Nedan tre järnladies Kristina Bring, Kiki Hammarström och Anna Maria Wahlqvist samt hela styrelsen på scen. Folk kommer från Sundsvall, Härnösand och Ö-vik, inte dåligt. Bilar långt på kvällen och restaurangen fylldes med 150 personer, mer än första gången på 130, och kvällens talare var: två fotografer Kristoffer Lönnö och Anna Gullmark, konstnärerna Jörgen Nilsson, Andreas Brännlund och serietecknaren och författaren Carina Kågström. Unga formgivarna Anna Broman & Sophia Ununger delade med sig av sina första steg som företagande designer. Formgivare Lena K Berglund visade sin personliga formgivning och Torbjörn Lindström från Sundsvalls tidning talade om nya media mm. Jag drog några bilder från Svenska Slöjdföreningens designhistoria. Svensk Form Västernorrland gjorde kanonjobb med stämning på topp.

Möte med Arkitekturmuseets Insynsråd

Regeringen tillsätter ju numera insynsråd i stället för styrelser till flera statliga myndigheter. I samband med tillsättandet av ny chef Lena Rahoult, och nytt vidgat uppdrag för Arkitekturmuseet tillsattes också ett insynsråd: Arkitekterna Suzanne de Laval och Thomas Sandell, Nyckelviksskolans rektor Bo Erik Gyberg, Riksantikvarieämbetets Per-Magnus Nilsson och så jag från Svensk Form. (Lena Rahoult saknas på bilderna, men står upp vid bordet bakom) Dagens diskussion handlade om årsredovisningen 2009 och framför allt om de nya rekryteringarna till publik chef samt de tre nya sakkunniga inom design, arkitektur och hållbar utveckling. Återkommer så snart alla är klara och offentliga. Det är naturligtvis mycket viktigt hur de posterna utvecklas för att ta ut riktningen ordentligt för designområdet, som ju jag och vi inom design är angelägna om att det utvecklas både långsiktigt och med snabbhet och flexibilitet att plocka upp aktuella händelser och debatter.

Önskas designstipendiat Simon Klenell firas med lunch på Grand

Även torsdagen fortsatte i samma tecken. Önska-kedjans VD Pehr Gärdhagen bjöd på lunch för Önska-stipendiaten Simon Klenell, som tyvärr var i USA när själva stipendieutdelningen ägde rum i samband med Formex i januari. Simon bara 25, har tagit fram en serie glas, med klar referens till 60- 70-tal, för Orrefors, rejäla som jag visat tidgare. I juryn Ingegerd Råman, Mariannae Bernadotte och jag. God och generös lunch - innan jag tog tåget till Sundsvall för PechaKucha.

onsdagen den 24:e mars 2010

En heldag med Bernadotte

Morgonen började med pressfrukost på Svensk Tenn för lanseering av Prins Carl Philips nya produkt, och kvällen avslutades med årsmöte för Sigvard och Marianne Bernadottes vänförening. En heldag i Bernadottes tecken helt enkelt. Och lite Älvsjömässa däremellan. Min roll var att agera intervjudare för Prins Carl Philip och i den senare delen att vara ordförande för årsmötet. Vänföreningens syfte är att samla pengar till Konstnärsfonden som delar ut stipendier varje år, och till barnögonstiftelsen, samt att ordna kulturprogram. Marianne Bernadotte själv, sina 85 år till trots, är outtröttlig, talar vänligt med alla, sammanför alla personer, samlar in pengar och trot eller ej, kör hem flera av oss efter avslutat möte sin egen bil. Beundransvärd. Själv stupade jag i säng vid hemkomsten.
Pressfrukost på Svenskt Tenn, Prins Carl Philip med nya eldskärmen, Svenskt Tenns Thommy Bindefeld   
Outtröttliga Marianne Bernadotte och kvällens föredragshållare Laila Durán, http://www.durantextiles.com/ som rekonstruerar tyger från skandinaviska museer, här med silkesjalett från folkdräkt från Dala-Floda

Slottet Brinner! Prins Carl Philip lanserar ny eldskärm på Svenskt Tenn

En dramatisk historisk händelse inspirerade Prins Carl Philip att ta fram en ny produkt, en eldskärm i gjutjärn, som igår lanserades på Svenskt Tenn vid en pressfrukost för ett 50-tal journalister. Eldskärmen ska med prinsens egna ord både skydda mot lågorna, och samtidigt påminna om något man inte vill ska hända igen. 1697, Slottet Tre Kronor börjar brinna, olyckan upptäcks försent, hela slottet brinner ner. Åtta kanoner och en stor kyrkklocka störtade ända ner i drottningens källare. Carl Philip har hört berättelsen i barndomen och sett kopparstick hemma på slottet som följt med och nu blivit en ny produkt. Skärmen är tillverkad i gjutjärn på Lyrestads gjuteri, gjort av järnskrot från bilar, järnvägar, mynt mm. Ett bra sätt att både ge nytt liv åt ett gammalt hantverk och återanvända gammalt material. Många unga formgivare tittar idag efter rötter och egna historiska referenser. Prinsen har att tampas med sin roll som representant för kungahuset och samtidigt få respekt som formgivare i egen kapacitet. Jag var inbjuden till Svenskt Tenn för att samtala med Prinsen kring den nya produkten och hans designintresse. Vi talade också om silver bestickserien, CPB 2091, som lanserades för ungefär ett år sedan på Svenskt Tenn, framtagna för Gense, som nu blivit en riktig storsäljare. Den har sålt för 5 miljoner kronor hittills, med stor internationell marknad. Snart kommer fler delar till serien. 

Svenskt Tenns Thommy Bindefeld, hovets Annika Sönnerberg, Storåkers Mikael Storåker och Prins Carl Philip

Mora Armatur söker premiumsegmentet

Att berätta om vad som skiljer en vattenblandare från en annan på ett förståeligt, intuitivt och attrtaktivt sätt är inte det lättaste. Var igår på Nordbyggmässan och träffade Dalaföretaget Mora Armatur som ska vara med och ställa ut i vår Daladel av Swedish Love Stories. De söker sig nu till ett nytt highend konsumentled, och måste hitta sätt att kommunicera emotionellt och att produktutveckla för en ny målgrupp. Det är ju många ingenjörer inkopplade för att få fram så miljövänligt producerade och energisnåla produkter som möjligt, och sedan kunna berätta för potentiella kunder vad som skiljer dem från andra duschar, vattenblandare osv som möjligt. Designkompetensen måste också in tidigt. För vår utställning i Milano har Rebecca Ahlstedt, som ansvarar för urvalet, valt produkter i naturmaterial, som utomhusdusch Edens lustgård och några nya vattenblandare. Vi träffade också vår italienska vänner Carla Salaris och hennes svenska medarbetare Karin från Lighthouse, som ska hjälpa oss hitta rätt press och VIP-besökare till utställningen i Milano. Känns betryggande och bra.

Mora Armaturs brand manager Ola Persson. Eller Respers Edvins Per Arnes pöjk - också han från Björbo liksom jag. Vi brukar alltid fråga "Ocken åg däg då?" när vi träffar någon från Björbo, för att kunna identifiera vilken familj som vederbörande tillhör. Ola har jag sett som liten springa omkring i byn. Nu ska vi samarbeta i Milano.

tisdagen den 23:e mars 2010

Svenskt Designsamarbete mobiliserar

I morse samlades ovanligt många till frukostmöte med SDS, Svenskt Designsamarbete, ett informellt nätverk med 10-talet designorganisationer som driver gemensamma frågor och utbyter ínformation med jämna mellanrum. Den här gången var det Svenska tecknares om bjudit in oss till sina nya lokaler som de sedan en tid delar med en rad andra organistioner enligt hiss-skylten nedan, i en fastighet på Årstaängsvägen 5 B.  Ett mycket fruktbart samarbete och nätverkande har redan uppstått mellan hyresgästerna förstod vi. Ungeför såsom vi en gång hoppades för Telefonplan. Idag var det Charlie Norrman och Lotta Wattrang, Svenska Tecknares verksamhetsledare som agerade värdar och ordförande enligt kutym. Dagens diskussion handlade mycket om villkoren för illustratöre, grafiska formgivare, relationer till agenter, upphovsrätt, möjligheten att ta betalt för arbete osv. Generellt vill SDS lobba för att design ska tas på allvar hos beslutsfattare och utnyttjas som en resurs för samhällsutveckling och tillväxt, för att höja respekten för värdet av designkompetens och framför allt:
ATT SVERIGE BEHÖVER EN DESIGNPOLICY - EN HANDLINGSPLAN MED TYDLIGA MÅL.
 

måndagen den 22:e mars 2010

@ - En numera självklar och kär symbol

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
Idag ägnar Alice Rawsthorn sin veckoraport om Design åt värdet av vår numera helt självklara symbol @. Kärt barn har många namn, at-mark, snabel-a i Norge kallas den för grisknorr. Nu har Museum of Modern art ansett den så viktig att den införlivats med designsamlingen. Elegant och stram och tydlig. Ingen vet med säkerhet när den uppfanns, man spekulerar i så tidigt som sexhundratalet. På tangentbordet dök den upp för första gången på den första skrivmaskinen American Underwood 1885 - och användes som förkortning för "at the rate of". Vad man lär sig! Läs mera på

söndagen den 21:e mars 2010

Varför är design så viktigt just nu?

Sex svenska produkter bland totalt 125 utvalda finns med i den stora inventering av samtida design som Cooper-Hewitt, det nationella designmuseet i New York, gör i sin Designtriennal som öppnar 14 maj och pågår ända till januari 2011. En jätteambitiös satsning, där man bokstavligen rest runt i världen och letat efter den mest framstående designen som kommit fram de senaste åren. Titeln är ”Why Design Now” och undersöker hur designtänkande som metod kan bidra till att lösa några av världens viktigaste problem. Olika utvecklingsområden presenteras genom åtta teman: energy, mobility, community, materials, prosperity, health, communication and simplicity. Där finns allt från konceptet "the story of stuff" till twitter och norska operahuset. Vi försöker bjuda hit Cara McCarty, en av de två producenterna bakom utställningen, till vår kunskapsdag den 8 juni. De svenska produkterna i utställningen är: No Picnics E/S Orcelle Cargo Carrier, Energy Aware Clock, Loove Broms and Karin Ehrnberger, Interactive Institute, Power Aware Cord, Magnus Gyllenswärd and Anton Gustafsson, Interactive Institute AB; Flake and Veil Curtains. Mia Cullin and Ritva uotila, Woodnotes OY. Ergon GR2 Bike Grips, NioxMino Asthma Monitor and Spot Guide Cane, Ergonomidesign. Solvatten, Solas Safe-water Purifier, Petra Wadström, Solvatten AB, manufactured by Mälarplast AB, Gripp Glasses Karn Eriksson, Karinelvy Design, Skrufs Glassworks. GRATTIS!

torsdagen den 18:e mars 2010

Illis quourum till två välförtjänta mottagare Rosa Taikon och Bernt Rosengren


Kulturministern delade igår ut två av regeringens guldmedaljer till smyckeskonstnären Rosa Taikon och jazzmusikern Bernt Rosengren. Två välmeriterade och välförtjänta pristagare med mer än 50 års gärning bakom sig, båda fortfarande aktiva. Jag var inbjuden i egenskap av representant för designvärlden, till den lilla krets som samlats till en liten, men varm och högtidlig ceremoni inne i kulturministerns tjänsterum (nu med väggar målade i en djupröd ton). Rosa Taikon, en sprakfåle med pepparkornsögon, sina många år till trots (född 1926) berättade om hur hon uppmuntrats och lärt sig av sin far och farfar, att ta upp konsterna, fortsätta romska traditioner och sedan så småningom som 35-åring gå in för silversmide. Regeringens motivering: "för hennes mångåriga och på många sätt betydelsefulla konstnärskap, som förenar nyskapande smyckesdesign med romska smidestraditioner". Det är roligt när en sådan som Rosa hedras och dessutom återupptäcks hos den yngre generationen. Syntes inte minst under hennes uppmärksammade och firade utställning på Rhösska häromåret. På sätt och vis samma fenomen som med keramikern Lisa Larsson. Extra roligt att vara där som representant för Svensk Form, gamla Svenska Slöjdföreningen, som förr lämnade dessa dekorativa konstnärer ute i kylan. Den mångfald och respekt för olika uttryck som finns idag är välgörande och välkommen. 
Systern Katarina Taikons smycke, som bars av dottern Angelica

onsdagen den 17:e mars 2010

Skicka in Dina bästa bidrag till Design S idag. Skynda, skynda!

Deadline utsträckt till klockan 24.00 ikväll! Skicka in Dina bästa bidrag! Produkter, koncept - hela det vida designbegreppet, inklusive mode, grafisk design, arkitektur, koncept... Du måste bara berätta hur designen löst den utmaning du ställts inför. Anmälningsblankett och kriterier finns på http://www.swedishdesignaward.se/

Nästa vecka sammanträder juryn, den 8 juni utdelning och sedan skickas alla nominerade bidrag runt i världen i en turnerande utställning. Skynda, skynda.

Nordiska museet har fått ny butik

Två powerladies inom svensk form och design: Wanja Djanaieff och Chique Mattson. Wanja Djanaieff har formgivit delar av nya sortimentet och Chiqui Mattson och har inrett lokalen tillsammans med Jan Hellzén.
Åkte till Nordiska Museet igår för att ta en titt på deras nyöppnade butik, varckert placerat mellan två underbara och stora fönster med ljus från båda hållen. Blev extra förälskad i de tyger som Wanja Djanaieff hade plockat fram från samlingarna och gjort nytryck i vepor och förkläden bland annat, och de gamla dräktmönsterakvarellerna från Dalarna som Emelie von Walterstorff målade i början av 1900-talet. De har nu blivit till olika små produkter, alltifrån kylskåpsmagneter till vykort och kassar. Jag lassade på mig förstås, bra när man ska gå bort att lägga blommor och vad som helst i. Beundrar Wanjas lyskraft och ihärdiga arbete att plocka fram våra skatter och omforma dem till dagens behov.

Brasilien och framtiden - Love is our major form of intelligence

Det har talats länge om de fantastiska framtidsperspektiven för Brasilien, men när kommer framtiden? Är det äntligen dags nu? Slank in på Brasilienseminariet som brasilianska handelskammaren ordnat om Brasilien och framtiden. Vetenskap, nya energikällor, biofuels, vetenskap och kultur. Jag hann vara med om ett par av de kultur-relaterade föredragen.

Redan på 70-talet var det framtidslandet, men bromsades upp av en massa orsaker, för att återigen ha seglat upp som en stark ekonomisk kraft på väg och optimismen är smittande. Nu är det nya samarbeten som gäller för att bygga vidare. Och vad kan då landet med sina 202 miljoner invånare samarbeta med Sverige med sina 9 miljoner invånare kring? De har råvarorna, samlevnad mellan alla raser och kulturer (we don't need an identity, because we have all of them). I en jämförelse mellan länderna är Sverige långt framme när det gäller innovation, forskning, patent och kunskap men usla när det gäller entreprenörskap. I Brasilien däremot är förhållandet det motsatta - högt upp på skalan för entrepernörskap. Ett område att samarbeta konkret kring. Och snart är det dags för officiellt besök av kungaparet i Brasilien. Relationerna är goda och täta mellan våra länder.

Jag plockade upp en del intressanta kontakter och information för vårt projekt Bistro 3000- Serving the Future, om mat, design och hållbar livsstil, som vi inititerade förra året. Det har ju också tyvärr bromsats upp på grund av vår hårda ekonomiska sists, men våra brasilianska kontakter är fortfarande varma, och det gäller att plocka upp trådarna igen innan de kallnar.

Träffade också gamle barnboksförfattaren och utbildnings-missionärer Arnaldo Niskier, en av de inbjudna talarna, som jag bjöd till Sverige redan 1988, när vi bodde och arbetade i Brasilien. Roligt att återses efter 20 år!

måndagen den 15:e mars 2010

Tack och lov för IK Stockholm, Årets byrå 2009

Copyn Johan Tivelius poserar framför Årets Bästa Byrå-diplom från 2009


Skönt att man alltid kan lita på Reklambyrån IK Stockholm. Många gånger har de med gott humör ryckt in och gjort jobb för oss på Svensk Form, ofta med extremt kort varsel, som nu inför vår Milano-satsning i april och även inför Design S och Design D, som kräver sitt. Johan Tivelius här ovan är en virituos textmakare, och namnet, IK Stockholm, betyder helt enkelt individkommunikation. 2009 blev de valda till årets byrå, de har massor av uppdrag och växer därmed hela tiden. Tack!

IDAG ÄR SISTA DAGEN FÖR INSKICK AV BIDRAG TILL DESIGN S!

Glöm inte att skicka in Dina bidrag till vår stora svenska designutmärkelse Design S. Sista anmälningsdag är egentligen idag - men snälla projektledningen har utsträckt tiden ett par dagar till 17 mars kl 24.00
Skicka gärna ett mail och tala om ifall du avser skicka in, så att vi kan räkna med dig.

Planeringsmöte för Design D - en dag för kunskap och inspiration den 8 juni- boka nu!

Planeringsdag hemma hos Anna Blomdahl, projekledare för Design S och Design D, här tillsammans med Annica Nordengren, som samordnar kunskapsdagen D för oss.

Ibland måste man sitta någon annanstans för att planera ostört. Design S projektledare Anna Blomdahl bjöd därför hem oss på ett förmiddagspass med generös lunch i sin luftiga våning i torsdags, för att brainstorma kring den dag för kunskapsöverföring och kompetensutveckling som vi planerar för den 8 juni i anslutning till Design S utdelningsceremoni och vernissage. Tanken är att ha flera parallella förmiddagspass med handfasta verktyg och tips som handlar om allt från marknadsföring, utställningsteknik, design managemment osv. På eftermiddagen vill vi bjuda in några inflytelserika och spännande internationella talare. Temat är att vi tar historien som utgångspunkt för framtiden. Samarbete med SVID, Centrum för Näringslivshistoria och Arkitekturmuseet. Vi använder olika lokaler på Skeppsholmen. Målgrupper är yrkesutövande framför allt, studenter och designintresserad allmänhet. Min uppgift är främst att få de internationella talarna på kroken, och jag försökte med min favorit Alice Rawsthorn, designkritiker och reporter på International Herald Tribune att tala om designers roll idag. Hon svarade trevligt och omgående, skulle gärna ha ställt upp, men ska sitta i Aga Kahns arkitekturpris-jury i Schweitz samma dag. Paola Antonelli står härnäst på turllistan. Vill också få någon från Virgin Airlines som kan komma och tala om framtidens resande. Vi kommer aldrig att sluta resa nu när vi börjat. Men hur gör vi det? BOKA 8 JUNI!

Hur hittar man nya arenor till konsthantverket?

Konsthantverkarnas nye intendent och konstnärlige ledare förevisar några godbitar i butiken på Södermalmstorg. Anna Sjons oemotståndliga små skulpturer och halssmycken av hyllband och plastremsor av Johanna Törnqvist (jag kunde inte motstå frestelsen att skaffa mig ett av hennes alster)

Föredrag hos Konsthantverkarna i torsdags. Inbjuden av deras nye konstnärlige ledare och intendent Peppe Bergström, som vi känner sedan tidigare som VD för Hesselboms och sekreterare i Formmuseets Vänner. Samtalet var ett första i en serie föredrag som han ordnat under våren i själva butiken på Södermalmstorg. Inte många hade letat sig dit, men vi fick i alla fall tillfälle till ett givande samtal. Jag berättade först om mina erfarenheter från utlandssatsningar i Tokyo och Milano. Sedan åteerkom vi till den ständigt aktuella frågan om hur man hittar nya och kommersiellt användbara arenor för konsthantverket. Svenska konsthantverket står sig verkligen fint internationellt, är uppmärksammat och uppskattat, men kämpar för sin överlevnad. Var finns de nya öppningarna? Vi efterlyser även här en offentlig bankomatfunktion för små valörer, som kan möjliggöra deltagande i stora internationella sammanhang, ofta med korta ledtider. Blir nya Kulturbryggan svaret? 

Grattis Katrin Greiling - Årets möbel i Sköna Hem

Begåvade arkitekten Katrin Greiling har fått pris från Sköna Hem, Årets Möbel 2010, för sin sköna ottoman Bidoin, inspirerad av beduinlägren som hon besökt under sin vistelse i Dubai. Hon bor och arbetar sedan några år i Dubai. Traffic i Dubai har producerat och den premiärvisades på Asplund i Stockholm under möbelmässan. Katrin är från  Tyskland men har representerat svensk design i många sammanhang, bland annat i våra utmärkelser UNG och i Design S, med sin abstrakta naturinstallaion och rumsavdelare för Offecct. Hon har också varit utställningsarktekt och trollat med knäna tillsammans med oss vid senaste Swedish Style-satsningarna i Tokyo. Senaste åren har hon bott och arbetat i Dubai, där hon haft ena framgången efter den andra.

onsdagen den 10:e mars 2010

Dålig koll Svante Öquist - Svensk design är framgångsrik i världen

Finns det något svenskt inredningsunder? Elle interiörs chefredaktör Svante Öquist ifrågasätter i senaste numret de svenska mode- musik och senast inredningsundren, som överdrivits och upphaussats i svenska medier. Citat från Svante:

"Inredning då? Har vi inte haft några inredningsunder? Visst, några tappra försök att lansera svensk form i New York, och senast, i Tokyo, under devisen Sweden Now.  I svensk press ofta aningslöst framställda som stora internationella succéer, inredningsunder. Evenemang, som förutom av influgna svenskar, framför allt bevistades av svenskar i förskingringen."

Måste bara korrigera några basfakta. Vår satsning i Tokyo, som i november firade 10-årsjubileum, heter Swedish Style in Tokyo  inte Sweden Now och är det något som är känneteckande och verkligen bidragit till framgången genom åren, så är det just det genuina lokala intresset och engagemanget av japanska partners, japansk media och japansk publik. Aningslöst att skriva att eventen framför allt bevistades av svenskar i förskingringen. Jag såg förresten inte Svante på  något av eventen i november? (En sammanfattande rapport om de 10 åren i Tokyo och press release, finns att läsa på http://www.svenskform.se/ )

Visst, jag kan hålla med om att det ibland kan verka paradoxalt att tala om under, när många av dem som står för de verkliga spjutspetsarna och sätter svensk design på kartan, samtidigt har svårt att leva ordentligt på sin verksamhet. Särskilt tydligt när det gäller modeundret, men även inom design. Men vi får vara tacksamma och stolta att många ändå ger sig in på en smalare, osäkrare och utvecklande bana. Se på tongivande och banbrytande designer som FRONT, som ständigt får internationell uppmärksamhet och vunnit alla möjliga priser, nu senast tidskriften A&Ws award Designer of the Year 2010 som Queens of Illusion, som jag skrev om i min blogg i januari.

Och visst har svensk design framgång internationellt. Även om det tyvärr oftast inte framgår av den officiella statistiken. Vi saknar statistik för den typ av tjänsteexport när svenska designer får uppdrag av internationella producenter. Se sådana som Monica Förster, CKR osv som jobbar med hela världen som arbetsfält, eller våra möbelproducenter och flera av de större och framgångsrika industridesignföretagen, som har kanske 60 % av sin försäljning internationellt. När det handlar om tjänstedesign, eller produktion i andra länder, hamnar de utanför de gängse statistiska beräkningarna. Det måste fram nya mätinstrument! Den svenska möbelexporten för 2009 beräknas till 15,2 miljarder, men i den siffran ryms alltså inte alla de internationella samarbeten som pågår.

Vi upplever att svensk design är mer efterfrågad internationellt än på länge, inklusive kunskapstörsten om vår rika designhistoria. Den tar vi med oss som utgångspunkt i vår Milanosatsning i år. Mer om det senare.

Svante Öquist skriver dessutom längre ner i sin kolumn apropå den positiva möbelmässeveckan: För nu flödar den uppdämda kreativiteten hämningslöst och undret, ja det finns .... Ett Möbelsverige i god form!

Rättelse till tidigare blogginlägg om Urbavista på Kulturhuset

Fick ett trevligt mail från Jonas Torsvall, som gjorde mig uppmärksam på ett fel jag skrivit om deras fina installation i Ecoteket på Kulturhuset:


"Kul att du har uppmärksammat vår installation Urbavista på Kulturhuset på er blogg. Jag tänkte bara passa på att påpeka att den inte är gjord av Interactive Institute utan av en konstellation som består av mig själv och tre kollegor. Interaktiva har gjort "maten på bordet" som står bredvid Urbavista och det har hänt flera gånger att vi blivit förväxlade med dem.


Men vi som gjort Urbavista är alltså en ny designkonstellation och består av:


Jag, Jonas Torsvall som är arkitekt och driver KIT arkitektur http://www.kit-arkitektur.se/ Ambjörn VIking som är produktdesigner www.ambjornviking.se


Johan Kristiansen som är designer och tidigare jobbat på Bas & Urban Design


Anders Rinman från Rinman Design som är grafisk designer


Vi träffades på Konsthögskolans kurs i arkitektur 2007 med temat Shanghai Beyond Oil där vi upptäckte att vi gillade att göra projekt ihop. Tidigare har vi bl.a. gjort inredningen till frisörsalongen Sure Baby Yes vid Hornstull.





måndagen den 8:e mars 2010

Svenska kvinnliga designer kan! 17 Swedish Women Designers gör succée i USA

Sverige har fler framgångsrika kvinnliga designer än de flesta länder - inklusive våra nordiska grannländer. I designutbildningarna i Norden är antalet ganska jämt fördelat mellan könen, men sedan när de de kommer ut i yrkeslivet, är det många som faller bort av olika skäl. Men inte i Sverige. Här har vi sedan 2000-talet sett många duktiga tjejer som kämpat sig fram, generationen tätt i hälarna på sena 90-talets ikonkillar. Varför har de klarat sig bättre i Sverige, de andra nordiska länderna har ju jämförlig jämställdhetssituation överlag? Svårt att sätta fingret på vad det bottnar i, men roligt är det. Se bara FRONT som vunnit priser världen över för sin experimentella och undersökande design, Monica Förster som jobbar med ett stort antal internationella producenter... för att nämna några. Vår utställning 17 Svenska formgivare som nu turnerar framgångsrikt i USA, intresserade visningsplatser lägger sig som radband. Den är ett gott exempel på en utställning som kom till spontant, men på grund av sitt tydliga och klara tema fått vingar och flugit framgångsrikt över världen, trots svårigheterna att få ihop finansiering. Just nu visas den i Minneapolis fram tills i maj innan den reser vidare i USA. Utställningen bygger ursprungligen på de 17 svenska kvinnliga utställare som valts ut av Pascale Cottard Olsson och som visats på Gallery Pascale, och som sedan resulterade i en fin bok som följer med utställningen. Till visningarna kopplas seminarier och diskussioner om gender och svensk designutveckling.    

söndagen den 7:e mars 2010

Kulturutskottets s-grupp vill veta mera om form och design


Till vår glädje blev vi i veckan inbjudna att komma till Kulturutskottets s-grupp för att berätta mera om dags- läget när det gäller Svensk Form och svensk design i allmänhet. Vi har ju gnällt lite över det offentliga ointresset och över att det är så få politiker som driver designfrågorna idag. Efter Designåret 2005 har det varit rätt tyst från offentligt håll - och andra formuleringar har varit mera på tapeten, som innovation, kreativt entreprenörskap, hållbar utveckling - något som lika självklart innefattar designområdet - och så varit mera gångbart. Ett steg i rätt riktining. Vi talade informellt om läget och framförde också några av de punkter vi ständigt har på önskelistan:

- behovet av en offentlig svensk designpolicy - för tillväxt, jobb och ökad export - maximera effekten
- behovet av statlig medverkan vid internationella designsatsningar - för att få optimal utväxling
- Behovet av EN BANKOMAT-funktion för små valörer - små aktörer som behöver snabba bidrag för tillfälliga projekt, internationell medverkan osv, har ingenstans att vända sig idag. Kan kulturbryggan ta den rollen ?
-  WINDOW OF OPPORTUNITY - när det gäller hållbar utveckling. Vi har i Sverige i dag en chans att ta en lednande position, kombinera ingenjörer, forskare, designer i utvecklingsprojekt och i produktutveckling från början - designer som länk mellan producent och konsument. Kör!

- ACCESS - aldrig har vår designhistoria varit så internationellt efterfrågad och användbar i nya sammanhang som dag. Vi måste tillgängliggöra mera material!



 

Tack Inger Dahlander för alla år och insatser för Svensk Form!

Overkligt att Inger har slutat. Sista dagen i måndags, efter 36 år. Vår lilla fasta skara som är kvar efter  omorganisationen traskade därför iväg till gemensam lunch hos hotell Skeppsholmen, för att tacka av henne ordentligt. Hon berättade om den dagen hon började 1973, hur hon först varit på intervju hus Ingvar Snees, när kontoret låg på Nybrogatan 7, 5 trappor. Hennes mamma hade stått utanför och rullat barnvagnen fram och tillbaka. Under sina år har hon avverkat 4 adresser (Nybrogatan, Renstiernas gata, Skeppsholmena två adresser)  5 ekonomnichefer, 3 VD:ar, 5 ordföranden. Och en massa olika personal, projekt, utställningar och svängningar i Svensk Forms historia. Ekonomin upp och ner, FORM i huset, men lite redaktionen lite för sig. Utmärkt Svensk Form, medlemslotterier, Nordform 90, Vistet.. .Caroline Palmstiernas urval och internationella utställningar, Lennart Lindkvist, Johan Huldt... Reskontra sköttes med en jättelik apparat i en stor vagn...  Vi tackade av Inger som den absolut lojalaste, trognaste säkraste klippan på kontoret. Också den med civilkurage, som inte varit rädd att säga ifrån, en eller ett par gånger då det verkligen varit befogad. Hon är den som alltid ställer upp, dagar och kvällar, sköter allt utan stort väsen. Vi sade oss just att vi kommer att märka allt hon gjort nu när hon är borta, och det tyckte hon nog att vi gott kunde få känna av lite. Som tur är finns hon inom räckhåll, så vi kan kalla in henne på lite timmar om vi skulle bli desperata. Nu går hon mot mera ledighet och pension, men ska också jobba för båtklubben lokalt.  

Inger Dahlander, Lisa Blomdin, Håkan Norelius, Anita Christiansen, Christine Sundberg Carendi, Kajsa Hernell med lille Nils i knät

fredagen den 5:e mars 2010

Har aldrig sett så mycket snö i Björbo

Förvånades överall snö i Björbo nu när jag for upp och hälsade på mamma i Dalarna i helgen. Aldrig har jag sett så mycket under hela min uppväxt. Hon är helt insnöad Mamma oroar sig för hur det blir när allt ska rasa av taken, och byn oroar sig för alla vårfloder. Jag beslöt mig att njuta av gnister, sol och stjärnklara nätter. En ljusinjektion att ta med sig i veckan.