söndag 31 oktober 2010

SDS - informellt nätverk inom designområdet för uppdatering av läget

Just nu verkar det som om konsthantverks- och slöjdområdet har verkligt flyt, med ökade offentliga resurser, aktiviteter och uppmärksamhet. Verkligen på tiden, Grattis! Här har vi också mycket att komma med från svenskt håll. Inte samma medvind hos oss andra organisationer, som samlats omkring frukostbordet för ett SDS- Svenskt Designsamarbete-möte den 28 oktober. I alla fall om vi nu ska döma utifrån hur mycket offentliga medel som satsas idag på design, i jämförelse med våra nordiska länder. Men nu koncentrerade diskusisonen hur vi kan bygga kraft tillsammans. Likaså konstaterade  med tillfredsställelse att just ordet form och design, börjar förekomma flitigare i regeringens olika skrivningar på olika departement, och innom innovationspolitiken på såväl nationell som EU-nivå. Hur kan vi samarbeta närmare? Och vilka frågor ska vi driva gemensamt gentemot beslutsfattare? Vi hade bjudit in Susanne Helgesson, informationsansvarig på KTH:s forskarskola för design, och tidigare medarbetare på FORM, som skrivit en engagerad debattartikel om design, där flera av oss representanter skrivit under, men som hon förgäves försökt få in på tidningarnas ledar- och debattsidor, hittills utan resultat. Design är inte sexigt. Vi hade också till detta möte bjudit in ASFB- Association for Swedish Fashion Brands, och projektledaren Anna Eriksson. ASFB är en ekonomisk förening som inititerats av en del heta varumärken och modeföretag (ej kedjor) som vill satsa på att öka exporten och närvaron av bra svenska modemärken internationellt. Tror att vi kommer att jobba tätt framöver i vår gemensamma strävan att positionera svensk design internationellt. Nyttigt hursomhelst att träffas regelbundet för att berätta om dagsläget. Nye Designsakkunnige på Arkitekturmuseet Magnus Eriksson (designer i botten, tidigare IASPIS) var också inbjuden för att berätta om läget just nu på Arkitekturmuseet, som håller på att ta form. En bit kvar kan man väl säga, innan alla nya uppdragen har landat och hittat sin uttrycksform och sitt innehåll på museet. Svenska Tecknare berättade om de goda erfarenheterna de haft sedan de tillsammans med flera andra organisationer flyttat ihop i gemensam byggnad på söder, och startat gemensamt bolag för administrativa driften och andra samordningsvinster. Många fördelar, t ex har de nu flera jurister gemensamt att anlita. Precis det som vi ville uppnå med Telefonplan en gång!





onsdag 27 oktober 2010

VisitSweden och Exportrådet i Milano redo för svensk designinvasion

Hade turen att komma förbi kontoret hos VisitSweden och Exportrådet  just vid lunchdags och gourmeten Johan Cavallini från VisitSweden tog förstås med mig på världens underbaraste italienska krog, Brunos, en klassiker från 1958, alldeles intill deras kontor. VisitSweden ser massor av möjigheter hur vi kan använda oss av en svensk paviljong nu när vi har framförhållning, och hur vi kan bearbeta journalister och lokala intressenter mm. Exportrådet såg också hur de kan bidra med att erbjuda företagen uppföljningar på kontakter som skapas under utställningenn och att fånga upp eventuella lokala svenska utställare om det är intressant. Hursomhelst, positiv stämning och mycket bättre framförhållning denna omgång allt bäddat för bättre framgång!

Johan Cavallini beställer in läckerheter hos Brunos

 Servitören Roberto bjuder på brucetta
 Generös Anitpasta

VisitSwedens Mariangela Clerici och Johan Cavallini vid dörren till kontoren för Visit Sweden och Exportrådet, Via M Gonzaga 7
Exportrådets Kristofer Svartling med sin stab Marie Johansson, Jennifer Larsson, Mariem Skoog N'Diage som alla ser fram mot designinvasionen i april

Swedish Love Stories i Milano april 2011

Här är den stora fantastiska delen av Superstudio Píu som kan bli en helsvensk paviljong om vi samlar alla krafterna kring en riktigt bra idé - Swedish Love Stories. 900 kvadratmeter, eget space. Kostnad är 220 Euros per kvm, skatt och elkostnader tillkommer + ev extra installationer. Inte billigt precis! Men attraktivt och unikt. Vi har redan flera företag som vill vara med igen - jättenöjda från förra året då de fick massor av napp. Alla måste dock vara med i ett gemensamt koncept. Vi kommer snart med exakt erbjudande till våra företagspoolare. Det kommer att ligga på ca 100.000 SEK per företag som vill vara med med någon enstaka produkt, och de som önskar ha större egna montrar får själva betala monterpris + en avgift till Svensk Form för gemensamma projektledningen, marknadsföring, invigningsfest osv. ca 75.000 SEK. Trycket är redan stort, och det blir ett angenämt pussel att lägga. Västra Götalandsregionen är vårt fokus för årets omgång. (Vi hade en mindre del av detta utrymme för två år sedan i Milano.)
Har ni frågor kontakta vår projektledare för Milano Caroline Heiroth: caline@arketyp.se
Utanför vårt space kan vi göra en trädgårdsinstallation eller dylikt

 Vi kan välja att ha dagsljus eller mörklägga, bygga in väggar eller hålla öppet

Uppifrån terassen - som vi kan ha som en VIP-arena för företagsevents, presskonferenser, work shops







Superstudio Piú i Milano - ett familjeföretag

Hade möte idag med chefen för Superstudio Piú, Gisella Borioli för att diskutera mera i detalj kring koncept, kostnader och möjligheter att bygga en stor spännande monter i samband med Möbelmässan i Milano i april 2011. Stark, vacker och karismatisk, mycket italiensk. Hon och hennes man Flavio Lucchini tog över Superstudio Píu helt och hållet för några år sedan, och har drivit det i egen regi några år nu varav satsningen under själva möbelmässan är i särklass den största. Från början var Superstudio-området ett alternativt, nästan som ett förortsområde, dit alltfler kreatörer drogs. Flavio Lucchini, förläggare och art director som startade flera av de viktigaste italienska modemagasinen (mica, Vogue, L'Uomo Vogue, Donna, Moda,) efter att ha varit chef för Condé Nast i många år. Både han och Gisella kommer från mode- och journalistvärlden från början.  Läs mera om den spännande historien om hur hypen runt Superstudio
I dag jobbar i stort sett hela familjen där, syster, syskonbarn osv. Gisella talar hela tiden om hur hon ska trappa ner, men styr med järnhand hela tiden. I år har fler utställare än tidigare kontaktat dem i väldigt god tid, så nästan alla ytor är redan bokade. De är väldigt noga med att detta ska vara som ett NEW TEMPORARY MUSEUM, inte en mässa, utan alla som ställer ut måste ha ett koncept och en idebaserad utställning med konstnärlig höjd. Hon har haft Giulio Cappellini som konstnärlig rådgivare i teamet, och det var tack vare detta och Lottie Wiking på möbelmsäsan, som Svensk Form fick chansen att ställa ut i tre år. Trots att vi av ekonomiska skäl haft svårt att ta höjd, är de positiva till fortsatt samarbete, men vill gärna att vi spänner bågen ännu högre i år. Vi kan få ett helt eget utrymme till förfogande, även en plats utanför, och göra en Svensk Paviljong, uppdelad mellan de företag som vill ha egna montrar och vår gemensamma utställningsyta, så länge alla håller ihop inom konceptet. Swedish Love Stories - vi talade om natur- back to nature- material, trä, konsthantverk  - väldigt gärna ett hem - med kök, sovrum, living, trädgård, café... Känns mycket hoppfullt nu när vi har god framförhållning!
Sara Valentina Barzaghi, vår främsta kontaktperson och allt-i-allo. Började som praktikant och är idag oumbärlig för hela ruljansen. Den enda som inte är släkt i gänget

Skulpturer av maken och förläggaren Flavio Lucchini



Möte med Gisella Borioli, chefen för Superstuio som styr med järnhand, här med systersonen Dario Negro som håller i alla utställningar, och Sara Valentina Barzaghi

Systern Giulia Borioli med dotter och dotterdotter, en framtida medarbetare?

Avspänd stämning på Superstudio-kontoret. Lugnare än under Salone-veckan, men alltid events på gågn

tisdag 26 oktober 2010

Culture Futures - Nordisk hållbarhetskonferens på italienskt manér

Många spännande talare, men måste formatet vara så konventionellt? Särskilt när det handlade om kulturens kraft att få oss att tänka nytt. Visst kan man acceptera protokollet, men inte måste hela mötet inledas med ett uppradat podium, bara män, som alla visar tråkiga power points utan en enda bild??!! Bara långa texter.  Var är magin, känslorna, upplevelserna som alla, säger ALLA, upprepade var det mest viktiga? Hur ska vi annars kunna åstakomma förändring i livsstil, beteenden, materialanvändning och produktion? Kulturens makt och kraft. Show and share, don't tell är en bra devis. Vill inte klaga för mycket, för det är ändå fantastiskt att dessa eldsjälar från Ragnarock lyckats få ihop detta möte, så välorganiserat, med alla beslutsfattare på plats, alla sponsorer, allt omhändertaget och så "vuxet" gjort. Grattis till dem och till initiativet - vi behöver mötas om och om igen och utbyta erfarenheter kring dessa frågor. Hade fel när jag skrev att norrmännen finansierade, detta verkade vara mera ett dansk-italienskt projekt, om än inflytelserika norska influenser inuti. Pengar från Milano, Danmark, EU, Nordiska rådet osv. Sitter nu på hotellrummet och ska snart gå på middagen som de ordnat för deltagarna i Superstudio, det är väl där allt kommer att hända efter att vi tömt ur våra påsar under dagen. Fest är viktigt! TACK RAGNAROCK och CULTURE/FUTURES
Ståndsmässig möteslokal Sala Alessi i Municipality of Milan. Vissa av de namnkunniga italienska arkitekterna var imponerade - hade aldrig varit där tidigare.

Inledningsceremoni, 6 pigga män på podiet. Finn Andersson från Danish Cultural Institute beklagade att han inte hade kostymen på - bagaget hade försvunnit, därför var han så ledigt klädd - Det lyssnar vi på, samtidigt som vi ser bilden från inbjudan där en ynglig flyger fritt omkring i jeans och uppknäppt skjorta (kulturens representant?)


Culture Futures som bildades i Danmark i samband med stora miljökonferensen, representerades av Olaf Gerlach-Hansen, som berättade om visionerna och arbetet som görs för detta. Kulturen är klart underrepresenterad menade han.



 Norska Code Arkitekter hade massor att visa, men tiden var knapp


Jakob Lange från underbara danska arkitektkontoret BIG berättade om olika projekt och om varför sustainable lifestyle kan vara more fun and not less fun. De har nu över 100 personer på kontoret och öppnar snart filial i New york. Nedan två innovativa projekt i Taiwan, där ihålighet används som cooler inne i byggnaden och i det andra där man genom att vrida byggnaden i rätt geografiska riktning kan få maximal utdelning av plantering på taken och solljus respektive skugga in i byggnaden. Inget nytt för arkitekter förstås, men applikationen och vägen dit är innovativ och nyskapande. 



Från Svenska ambassaden i Rom komm Ann-Louice Dahlgren som mötte Gunilla Bandolin, professor vid Konstfack och konstnär/landskapsarkitekt som visade verk på eftermiddagen. 

Lunchrusning, många studenter på plats, inklusive de som studerar nordiska språk

Danska Dorte Skot-Hansen, ansvarig för kulturpolitiska studier i Köpenham, höll en av dagens bästa presentationer där hon talade om hur vi använder offentliga platser och publika rum. Om vikten av mindre planering och mera möjligheter till fria utrymmen och platser där invånare kan blandas, konfronteras och skapa  egna möten. Hon gav en rad goda exempel från Köpenhamn.






Sedan kom framtidsanalytikern Henrik Good Hovgaard från Future Navigator och förklarade de självklara skeedena med intelligens och humor - FROM MORE TO BETTER, väl underbyggda tendenser och teorier
'
Begåvade och humanistiske arkitektekten och designern Aldo Cibic, kom inte fram riktigt med sitt humanistiska budskap och utopiska visioner om samhällen där vi kan leva tillsammans och bygga samhällen, jordbruk och liv tillsammans. Han är långt mera verklighetsanknuten och affärsmässig än vad som framgick här. Roligt att han i pausen bad mig hjälpa honom hitta bra svenska designer till ett av de företag med stål som han jobbar med. Han hade fallit för Folkform i första rummet. Kul!

Dorte Skot-hansen och Aldo Cibic i panelen efter presentationerna

Lunch-samtal mellan italienska arkitekterna Aldo Cibic, Mario Cucinella, norska designern och arrangören Ingrid Apsen Helvik från Ragnarock, Gunilla Bandolin och ego


På eftermiddagen: The relationship between art and ecology, performance och PR-konstnären Jacob Guglsang Mikkelsen, tyska Karina Siegmund bosatt i Dale i Norge, Gunilla Bandolin och Janne Gallen-Kallela-Sirén från Helsinki Art Museum.

Pratglade action Pr-Konstnären Jacob Fuglsang Mikkelsen kunde inte hålla tiden, fortsatte berätta om det ena mera fantastiska projektet efter det andra. Nu slåss vi inte längre mot bison-oxen som i de gamla grottmålningarna, nu slåss vi mot CO2-molekylen! Han har iscenasatt många stora actions som engagerar "vanligt folk". En god kommunikatör och sammanförare. Nedan Pimp my HOPE



CO 2- E-race med elektriska bilar och folkets fotoprojekt - gör att all action fångas upp i i-phone och googles och formar mönstret CO 2 även på kartan!


Många materialexperiment har sett ljuset långt bort i Dale i Norge där konsnären / designern Karina Siegmund verkar och bor
Gunilla Bandolins skulpturer runtom i världen har blivit naturliga mötesplatser för människor av alla slag. Ibland så populära som i New York, där de tvingats stänga ner en som blivit för populär för drug dealing. Nu har hon ett nytt, oemotståndligt projekt, med flytande vågformationer som kan fästas vid kajer och bli levande mötesplatser permanent eller vid behov. Bravo!

Finske Janne Gallen-Kallela-Sirén förklarade finsk konsthistoria samtidigt som de italienska gudinnorna höll upp taket. 


Finsk ekologisk (?) skogsbränning från gamla tider

I Island finns ingen designhistoria och färdiga föreställningar om hur konst, mode och design ska utvecklas. Det är fritt fram för experiment och utforskande. Unge industridesignern Hafsteinn Juliousson, HAF, visade på växande smycken som nedan. Slimming Chips med olika smaker gjorda av papper och cyklar som generarar ljus till lampor. Väl genomfört, tankeväckande och humoristiskt.







Unge modeformgivaren och grundaren av FINOslo, visade hur de jobbar med hållbart mode och nya material, ovan MILK _ ett material uttvunnet från spill-mjölk, nedan bambu. Nygamla material som bara väntar på ytterligare användningsområden.

Dagen avslutades med influgen skönsjungande grönländare Rasmus Lyberth - pure culture


På kvällen tjusigt uppdukad middag för alla inbjuda talare på Superstudio Piú