Bland den överväldigande mängden av prylar var det bara några få som fick mig att stanna upp. Där man kände handens avtryck. Annars har jag rätt svårt att orientera mig när jag kommer till Formex, varning för överdos direkt. Det är förstås min plikt att ha koll på Formex, viktig mötesplats och mässa för många av våra formgivare och designer. Åkte dit som hastigast i torsdags, i samband med en intervju för Kulturradion och Karsten Thurfjäll som kommer på tisdag kl 14.00, där vi talar om mötesplatser för design i Stockholm - eller avsaknaden av dem – tillsammans med Lotta Ahlvar från Moderådet/Sveriges Designer. Bilade ut till mässan med min vän, grafiske formgivaren och blomsterkonstnären Gunnar Kaj, som rekade lite på förhand när jag blev intervjuad. Med skräckblandad nyfikenhet botaniserade vi också bland alla nya bröllopsrelaterade produkter. I en särskild utställning presenterandes en uppsjö av produkter. Snyggt och prydligt visserligen, men man kan kanske undra över att urval och sammanställning skötts av en reklambyrå. Ett särskilt presskit var framtaget och pressen fick smaka på den uvalda bröllopstårtan. Förväntade och välkända varumärken, presenterade av Sveriges Kungahus och upplagt på http://www.royalcourt.se/ Och detta stackars bröllopspar, vad de får stå ut med i sin yrkesutövning. Visste Daniel verkligen vad han gav sig in på? Att alltid vara påpassade, avbildade, förföljda, fotade upp och ner. Extrem överexponering och exploatering. Förresten, den svartvita Skultunabilden undrar jag verkligen om den är äkta? Verkar den inte lite photo shoppad? Utdragen på längden? Eller är det en speciell vinkel? Mazariner, choklad och guldkantade koppar och fat. Ändlösa rader av presenter. Så här kommer det att hålla på hela året. Att de orkar, att vi orkar? Frisk och humoristisk kontrast när vi kom till montern med unga designer, där Kerstin Mächs & Amanda Boierth gjort en textil kärlekshistoria Drottningholm & Ockelbo om mötet mellan Victoria och Daniel. Där fanns även andra goda nyheter, som Fagerström& Abrahamsson som låter brukaren vara med i kompositionen i slutfasen för möblerna, liksom Matilda Ekmans lekfulla pop-textil. Njutbar poesi hos konsthantverkarna liksom hos alltid säkra och skickliga Synnöve Morks som samlat favoriter och guldkorn i installationen Handmade. Behållningen för min del, när jag åker därifrån efter en alldeles för snabb visit, är de föremål och installationer där handarbetet, den personliga och mänskliga närvaron tydligt framgår.
Gunnar Kaj och Synnöve Mork
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar