Sture Linnér och Michael Meschke under en oförglömlig teaterkonferens på Hydra 2002
I torsdags segnade Sture Linnér ned på gatan på väg till hörcentralen för en ny hörapparat. Han dog som han levde, mitt i språnget, som hans son Allan sade. Han skulle fylla 93 i år. Bara några dagar innan, förra måndagen, var han hemma hos oss på middag, vältalig och vitter som vanligt, möjligen att han inte hörde lika bra som tidigare och därför inte deltog lika aktivt som vanligt i samtalet runt bordet. Men han tog dock flera portioner av pecanglassen som han älskade. Många har redan skrivit och vittnat om hans storhet, som klassisk lärdomsgigant, humanist och författare. Kaj Schueler i Svenskan beskrev honom träffande som talekonstens Fred Astaire, hans förläggare Stefan Hilding berättade om hur han såg alla människor och fick människor i sin närhet att växa. Ingela Lind talade på Kulturnyheterna om hur rummet vidgades när Sture kom in, hur han levde med sin kunskap i varje ögonblick i nuet och generöst delade med sig. Alla har vi upplevt att vi växt i Stures närhet, känt oss utvalda och att vi på något sätt har vår egen bit av Sture. Han berörde så många. Vi hade glädjen att lära känna Sture under våra år i Grekland. Han deltog också i den stora författarkryssning som jag var med och arrangerande på initiativ av poeten Peter Curman, då 400 författare och översättare från 28 länder kryssade runt i Svarta havet och egeiska havet i två veckor 1994. Vi skulle ha avslutat resan i Delfi, men stormen hindrade oss och vi blev fast i Izmir till allas oro och förtret. Sture räddade situationen genom sin talekonst, då han konstaterade att eftersom vi inte kom till Delfi, så fick Delfi komma till oss och gav sedan en spontan och lärd föreläsning som gjöt olja på vågorna.
När Sture gick bort, hade han precis publicerat sin sista bok Solglitter över svarta djup. Han hade dessutom just avslutat inspelningen av den dokumentär om honom som Johan Almqvist och Louise Ancarcrona håller på att färdigställa och som ska ha premiär den 25 maj. Nästa vecka skulle han ha startat en egen blogg med hjälp av sin gode vän Fredrik Posse, som gjort en fan club för Sture på Facebook. Man brukar skämta om att det gäller att dö ung så sent som möjligt, men det är verkligen något som Sture har lyckats med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar