Swedish Love Stories i sluttampen och andra utställare i Superstudio

Sista utställningsdagen, 60.000 besökare hittills från hela världen enligt arrangörerna. Vi och våra utställare måste känna oss nöjda med detta enorma intresse. Flera har gjort avslut, många har hittat köpare, agenter och internationella distributörer. Det blir spännande att utvärdera och sammanställa kontakterna. Likaså att se hur många som får order per mail efteråt. Klart är förstås att de som fanns på plats fick ut allra mest. Alla vill köpa det som är utställt, och nu sista dagen släpper vi en del. Vi hade kunnat sälja hur många Jobsväskor, Åsa Westerlundträskor, Pappelinamattor och konsthantverksprodukter som helst. Även större produkter som exempelvis String. Vi lägger upp rapport på http://www.swedishlovestories.se/ . Innehållsmässigt har journalister och arkitekter, särskilt italienska och japanska, visat överraskande intresse för de regionala produkterna och konsthantverket. Vår monter skiljer sig helt från de övriga i Superstudio, på ett sätt som vi kan vara stolta och glada över. Den är ljus, opretentiös och välkomnande. Besökarna kommer in och kan känna på föremålen och sätta sig i möblerna. Produkterna är till för människor att leva med. Ett sätt att förmedla värderingar och en känsla av informell och långsiktig livskvalitet, där rötter och samtida urbana uttryck samlever. Alla andra montrar är storslagna visuella installationer eller scenografier. Onåbara produkter som är uppställda på podier , bakom glas eller upphängda i taket. Do not touch. Man blir alldeles trött på svarta väggarna, tunnlar och labyrinter, spacemusik och effektsökeri. Visst är några imponerande och fantastiska som Flos och Diesel i nytt samarbete med Moroso och andra. Men så långt från människorna. Tom Dixons monter, som var så sympatisk i fjol med sin redovisande verktygs- produktutveckling har gått mot mera glitter igen, även om den har rubriken Industry och några vitrockade tjejer som sitter och skruvar ihop lampor. I källaren de unga talangerna, där svenske Fredrik Färg med sin kostymfåtölj och en norrman från HDK med poetisk ljusinstallation finns utställda. Visst hade vi kunnat göra ännu mera med större resurser. Finansiella, personella och tidsmässiga. Men den kampen får vi ta när vi kommer hem igen.
Jag skulle tro att alla som varit med är nöjda och nästa år kanske vi kan göra en kombination av en helt kommersiell del, där företagen köper in sina kvadratmeter, och att vi kombinerar med en fritt gestaltad mindre del. Som vanligt ska vi försöka börja direkt med att efterhöra intresset.