Tänk att leva med den ständiga ångesten att närsomhelst kan hela världen rasa omkring dig. Hur påverkar det dig som människa? Det japanska folket har sannerligen vanan, med ständiga katastrofer som hotar. Gång på gång har samhället runtomkring rasat av naturens krafter, jordbävningar, tsunamis och många har också andra världskrigets förödelser kvar i minnet. Gång på gång har de rest sig. Och säkerligen kommer de att göra det även denna gång. Det är verkligen ett av de starkaste intrycken från åren vi bodde i Japan. Vi har många vänner kvar som vi korresponderar med nu, och det är ganska overkligt för dem också. Deras versioner är dock något mera nyanserade än de som lyfts fram i media.
Sweden Japan Foundation har också länkat till bloggar som ger en mera balanserad bild av händelserna. Idag skriver Marie Söderberg, professor och chef för Japaninstitutet vid Handelshögskolan under Brännpunkt vad det kan betyda för uppbyggndet med mera kraft av det nya Japan. Hur krisen i sin förskräckliga omfattning även kan öppna nya vägar för kraftsamling bland politiker och beslutsfattare att samla och ena samhället. I Kulturdelen finns en understreckare av Sven Laufeld, docent i historisk geologi, som skriver om Japans många katastrofer.
Igår var vi på en välkomstmottagning för den nye Japanske ambassadören Yoshiki Watanabe och hans hustru, som höll ett tal på svenska (!) och påbjöd en tyst minut för offren. Naturligtvis var samtalsämnet för sammankomsten given, samtidigt som japanska vännerna alltid visar attityden - life must go on.
Jag har ju precis börjat mitt uppdrag som styrelsemedlem i
Scandinavia Japan Sasakawa foundation, och vi sitter just nu och läser alla stipendieansökningar. Vi funderar också på hur vi ska kunna lugna alla föräldrar som nu förstås blir väldigt oroliga för att släppa iväg sina barn till Japan. Om det ens går. Huvudsaken är att ge så mycket saklig information som möjligt.
These days, we are of course constantly thinking of our Japanese friends. Yesterday, at the welcome reception for the new Japanese Ambassador to Sweden Yoshiki Watanabe and his wife, the Ambassador naturally spoke about the cathastrophy which has hit Japan, and held a silent minute for the many victims of the earthquake and tsunami. At the same time we always admire the courage and the fighting spirit by our Japanese friends, always always ready to rise again, despite all the many natural disasters having hit their country, as well as Hiroshima and other horrors of the war. When we lived there, we could get a glimpse of what it is like to always live in uncertainty and with a constant threat that the world around you can collapse at any minute. Of course, you forget after a while, but it is always there.
Today I am going to a board meeting with the Scandinavia Japan Sasakawa Foundation to look at all the applications for grants to go to Japan, and we wonder how we can give correct information to all the parents now worring about sending their children to Japan. One way is to follow the many blogs written by invidivuals living in Japan, with links now up on Sweden Japan Foundation homepage Today in Svenska Dagbladet, there is also an interesting analytical article by professor Marie Söderberg, and yet another in the cultural section by Sven Laufeld.
Ordförande i Scandinavia Japan Sasakawa Foundation Magnus Vahlquist, min man Krister, tidigare ambassadör i Japan, Märta Christina Vahlquist, Edvard Fleetwood generalsekreterare i Sweden-Japan Foundation, Michael Ernstell och Göran Edman styrelsemedlem i Sweden-Japan Foundation
Magnus Vahlquist, värd för mottagningen för ambassadören Watanabe och hans hustru. Här har de mottagit en speciell ikebana, som symboliserar fågeln som reser sig ur askan. En viktig symbol.
Bo Dankis, ordförande i Exportrådet och styrelseledamot i Sweden Japan Foundation på möte uppe på stiftelsen med generalsekreteraren Edvard Fleetwood, samma dag som jordbävningen inträffade. Då anade vi inte den ofattbara omfattningen på långa vägar.
Inlägg
