Kvällsarbete. Kl 21.00 var det dags att börja plocka ner utställningen Swedish Love Stories. På bara några minuter förvandlades rummet till ett kaotiskt slagfält med folk överallt. Det tog inte många timmar förrän allt var klart. Bra att inte arkitekturen varit så överarbetad på så få dagar, och allt kan återanvändas. Vi fick massor över från designbutiken som projektledaren Caroline Heiroth ska försöka sälja på Sweas julbasar. Synd att det inte kommit riktigt så mycket folk som vi hoppats. Verkar som om det varit någon form av misskommunikation mellan våra svenska och japanska partners om hur PR-maskineriet skulle skötas. Själv har jag tyvärr haft dålig koll på detta och får ta på mig ansvaret. Svårt när det handlar om lågbudgetprojekt att allt ska klaffa hundra procent. För min del blir det ingen nästa gång, men ska man göra en ny kommersiell satsning, så måste insatserna från såväl statligt som företagshåll vara betydligt större för att nå den höga nivå som erfordras i en brusande konkurrensstad som Tokyo. Bland utställarna hittade jag både nöja och missnöjda. Vi får göra uppföljning sedan när alla landat och vilat. Mitt i kaoset vid städningen kom en kostymklädd representant från Mori Building för att överlämna fakturan för hyran till mig. Bockande och bugande och samtidgit överlämnandes en japansk traditionell present. Hickade till över det oväntade skattepåslaget, vi ligger ju redan back som det är, men det kanske vi nu kan lösa genom ambassaden som är skattebefriad. Håller tummarna!
Före detta Swedish Style-volontären Martin Koos, numera representant för nystartade företaget Scandinavian Wave, som fått stora framgångar under Swedish Style.
Glasformgivaren Göran Wärff hjälper till att plocka ner utställningsgestaltningen
Swedish Love Stories are over
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar