Samtidigt som alla våra tankar går till Japan, öppnar
Östasiatiska museet en ny permanent utställning, med 300 föremål ur museets samlingar. Museets japanska samlingar är mycket mindre än den kinesiska. De brukar räkna med att de har omkring 100 000 föremål totalt, varav ca 4000 från Japan. Trots att detta är en liten och koncentrerad utställning, får man ändå en fin bild av hur livet levdes under Edo-perioden (1615-1868) och man har riktat in sig på att skildra framför allt det urbana livet, jämte samurajlivet. Utställningen berättar på ett fint sätt genom tingen om skickligt hantverk, och om hur livet reglerades, standardiserades och samhällssystem som vi ser spår av än i dag utformades. Det är också bra för förståelsen av det kollektiva tänkandet, disciplinen och ordningen som just nu hjälper det japanska folket att inordna sig, inte gripas av panik, utan att fortsätta med vardagen och arbetet så gått det nu går. Besök gärna utställningen och alla seminarier som följer därpå. I morgon har jag äran att invignignstala, med min dubbla koppling till Japan och formgivning. Igår var det pressvisning med kunniga intendenten Petra Holmberg som sammanställt utställningen och introduktion av biträdande chefen Eva Myrdal. En ambitiös katalog har också sammanställts. En utställning är alltid ett teamwork, många som bidragit, arkitekt Carl Wärn, ljussättare Gunnar Björs, Grafisk Formgivning Johan Cnattinius och så scenografen vars namn jag just glömt.
En flertusenårig gammal gravfigurin i lergods fungerar som inkastare till utställningen. Från Kofunperioden (ca 300-538 e v t)
Stadens modetrender under Edo-perioden på 1600-1800 talet i Japan
Tsuba- parerplåt - som man sticker ner sitt svär i är ett populärt samlingsobjekt (liksom bältesknapparna netsuke) och många har donerats till museet. Fantastiskt hantverk.
Många små symbolladdade miniatyrskulpturer och bältesknappar (netsuke) finns att beskåda för den som tittar närmare
Tsuba
Ståtlig samuraj-rustning - också fantastiskt hantverk, järn, skinn, siden - tungt att bära men böjligt och fungerar, även om det mest använts rituellt
I lilla galleriet längst in kommer museet att byta utställning 3-4 gånger om år. Just nu med speciella (och ljuskänsliga) träsnitt
Den berömda Hokusais stora våg - här i annan variant från 1800-talet - för tankarna till dagens japanska situation passande
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar