Återkoppling från företagen som deltog i Milano

"Vad resultatet anbelangar hade jag ju vissa förhoppningar, men att det skulle bli sånt drag efter SAGA kunde jag nog aldrig anat. Min målsättning var främst av strategisk natur, att bygga varumärke och kanske haffa en och annan intresserad distributör, men nu konstaterar jag istället att vi kan skruva upp lanseringstakten väsentligt redan innan sommaren." skrev en av utställarna Erik Norrman från Support Design i epost idag, och berättade om alla fortsatta kontakter han fått från Italien, Polen, Tyskland, Frankrike, New York och framför allt, mest oväntat ett enormt stor intresse från UK. Han skriver dessutom att "Om du och Svensk Form är intresserade så ser jag fram emot ett fortsatt amarbete, inte bara nästa år utan även om ni har andra engagemang under hösten och vintern 2010."

Andra företag har uttryckt samma intresse. Nu får vi se hur vi bästa kan gå vidare tillsammans för att främja svensk design internattionellt och främja exporten av svensk design. Kan vi bara få ihop det ordentligt ekonomiskt tar Svensk Form gärna på sig rollen som samordnare igen. Hade ännu ett möte med Möbelrikets Anders Wisth och Johan Sjöberg som vari stockholm idag, och vi fortsatte att diskutera hur vi ska satsa på London, och eventuellt på 100 % Design. Vi siktar in oss på en VIP-resa nu i september 23-26, för att sondera och se alla möjligheter och göra en match making med intressanta engelska motparter. Vi talade också om hur intressant det vore att studera Turkiet/ Istanbul som potentiell kommande marknad för företagen. Spännande planer i utsikt.

Erik Norrman fick jobba flitigt med att fixa prototyperna för nya tillämpade Bruno Mathssonstolen SAGA på mässan, Besökarintresset var överväldigande och alla ville ju snurra och prova och luta sig hit och dit. Eftersom detta bara var provex så fick Erik fixa till dem - slutprodukten väntas lanseras i juni!

Andra intryck på mässan

Med den korta tid jag hade på mässan hann jag mest bara kika in på mina favoriter på Moroso, Edra, Magis, Vitra m fl och visst hittade jag godbitar. Många som sagt förfinade och vidareutvecklade redan befintliga produkter och projekt. här några

Bröderna Campana hos Moroso

Patricia Urquiolas Klara och Doshi Leviens nya fåtöljer, nedan Fronts träkulefåtölj a la taxichaufför

Hemma på Skeppsholmen igen!

Lyckades ta mig hem via SAS igår kväll och är nu på plats på kontoret. Skulle deltagit i den viktiga designforskningskonferensen på Arkitekturmuseum idag, men det är för många högar att ta tag i på kontoret efter vulkanfördröjningen med hemresan. Har just suttit i möte om Design S och räknat om pengarna ska räcka. Alla de 31 nominerade finns nu offentligt presenterade - se mera på http://www.swedishdesignaward.se/  . Här nedan diskuterar vi budget och utvecklingsmöjligheter med Anna Blomdahl projektledare, Linnea Lindahl, ekonomiansvarig och Kajsa Hernell som ansvarar för Svensk Forms marknads- och PR-frågor. Vi förstärker nu utdelningsceremonin och utställningsvernissagen av Design S med en kunskaps & Inspirationsdag Design D, med en blandning av work shops, miniföredrag och några tyngreinternationella föredrag som t ex med Cara McCarthy, Chief Curator från Cooper Hewitt National Design Museum i New York, som just sammanställt den stora designtriennalen som öppnar i maj under titeln WHY DESIGN NOW?

Frakten har åkt från Milano, snart åker jag med.

Nu är det bara frakt- och byggkillar och så jag kvar på Superstudio i Milano. Kl 6 i morse prickade vi av alla lådor och nu rullar bilen på väg upp till Järfälla genom Tyskland. Jag hade sånär hoppat in i bilen med tyske Gert och liftat med honom hem, men tänkte att det kunde ha blivit lite genant när vi skulle krypa till kojs på natten i hans kabin på natten med över- och underslaf. Nu har jag i alla fall fått en biljett ikväll med SAS, som troligtvis flyger kl 20.00 - tack vara resebyrån på Svensk Form Kajsa Hernell som ringt runt och nu blivit hjältinna. De andra reste redan igår morse och skumpar just nu upp med buss genom Sverige. Solen skiner, om allt går väl är jag hemma kl 23.55 ikväll. Fick just press release från Superstudio, rekordsiffror på besöksantalet, 120.000 besökare i Superstudio och 3000 internationella journalister, särskilt det senare imponerar på arrangörerna här.

Tyske Gert packar lastbilen halvfull och kör iväg mot Tyskland. Jag hade kunnat lifta... Nedan några finska byggare som stannar kvar och river och njuter av solen i Milano. De ska också bila hem, så jag kan alltid komma norrut om inte flygen kommer igång.

Vulkanens goda sidoeffekter

Undrar hur många nya vänskapsband som knutits i vulkankrisens spår. Gott mod har kännetecknat alla som på ett positivt och konstruktivt sätt har försökt att lösa hemresan till Sverige från Milanomässan. Oväntade sidor kommer fram. En nyttig påminnelse, vi kan inte ta allt för givet, och folk har varit så generösa och hjälpsamma. Några drog tidigt iväg med hyrbilar, andra beställde ner de bussar som gick att få tag på, och åter andra köade i många timmar för att hitta tåg som sick-sackar sig upp genom Europa. Vi får SMS och glada tillrop som vittnar om humor och äventyr längs vägarna. Mina medarbetare Rebecca Ahlstedt och Sara Berner har bokat av sina flygbiljetter och åker med en buss upp i morgon. Elena Freddi och jag stannar och packar ihop det sista och skickar frakten med lastbil upp på onsdag.  Då lär det inte finnas bussar kvar, men antingen hoppar vi på något tåg, eller så tar jag mitt ombokade Ryanair på torsdag. Inget problem, kan sitta fast på värre ställen än Milano, dator, telefon och internet finns här också. Måste bara hem till styrelsesammanträde på fredag på något sätt.

Swedish Love Stories i sluttampen och andra utställare i Superstudio

Sista utställningsdagen, 60.000 besökare hittills från hela världen enligt arrangörerna. Vi och våra utställare måste känna oss nöjda med detta enorma intresse. Flera har gjort avslut, många har hittat köpare, agenter och internationella distributörer. Det blir spännande att utvärdera och sammanställa kontakterna. Likaså att se hur många som får order per mail efteråt. Klart är förstås att de som fanns på plats fick ut allra mest. Alla vill köpa det som är utställt, och nu sista dagen släpper vi en del. Vi hade kunnat sälja hur många Jobsväskor, Åsa Westerlundträskor, Pappelinamattor och konsthantverksprodukter som helst. Även större produkter som exempelvis String. Vi lägger upp rapport på http://www.swedishlovestories.se/ . Innehållsmässigt har journalister och arkitekter, särskilt italienska och japanska, visat överraskande intresse för de regionala produkterna och konsthantverket. Vår monter skiljer sig helt från de övriga i Superstudio, på ett sätt som vi kan vara stolta och glada över. Den är ljus, opretentiös och välkomnande. Besökarna kommer in och kan känna på föremålen och sätta sig i möblerna. Produkterna är till för människor att leva med. Ett sätt att förmedla värderingar och en känsla av informell och långsiktig livskvalitet, där rötter och samtida urbana uttryck samlever. Alla andra montrar är storslagna visuella installationer eller scenografier. Onåbara produkter som är uppställda på podier , bakom glas eller upphängda i taket. Do not touch. Man blir alldeles trött på svarta väggarna, tunnlar och labyrinter, spacemusik och effektsökeri. Visst är några imponerande och fantastiska som Flos och Diesel i nytt samarbete med Moroso och andra. Men så långt från människorna. Tom Dixons monter, som var så sympatisk i fjol med sin redovisande verktygs- produktutveckling har gått mot mera glitter igen, även om den har rubriken Industry och några vitrockade tjejer som sitter och skruvar ihop lampor. I källaren de unga talangerna, där svenske Fredrik Färg med sin kostymfåtölj och en norrman från HDK med poetisk ljusinstallation finns utställda. Visst hade vi kunnat göra ännu mera med större resurser. Finansiella, personella och tidsmässiga. Men den kampen får vi ta när vi kommer hem igen.
Jag skulle tro att alla som varit med är nöjda och nästa år kanske vi kan göra en kombination av en helt kommersiell del, där företagen köper in sina kvadratmeter, och att vi kombinerar med en fritt gestaltad mindre del. Som vanligt ska vi försöka börja direkt med att efterhöra intresset.

CKR Hyrde bil i Lugano och drog till Sverige - bästa mässan på 16 år

Stötte på Eero Koivisto, Mårten Claesson och Ola Rune i en monter på vägen ute på Salone di mobile. De hade lyckats få tag på en hyrbil! Trots att det var helt omöjligt. Enda kruxet att de var tvungna att hämta den i Lugano i Schweiz, och inte heller klart hur den skulle komma tillbaka igen. De var hursomhelst på jättegott humör vid avfärden. Jag frågade om de var blasé efter att ha varit på plats dag och natt i 16 år. Ola Rune såg på mig och sade att detta faktiskt nog var det roligaste och bästa året han upplevt. På många sätt, dels uppvaktningen och uppskattningen av nya lampan, men också att solen sken och att stämningen var så god överlag. Verkligen. En god sammanfattning. De borde förresten vara hemma i Stockholm nu igen.

Liten men stor – CKR:s nya lampa för Wästbergs & Södra

Alla som tar en närmare titt på CKR:s nya lampa för Wästbergs i unikt samarbete med Södra, blir helt begeistrade. En produkt som svarar på flera behov för god design idag. Till synes enkel, men byggt på avancerade tekniska lösningar, utifrån pappersfiber, utvecklat och framforskat med tillägg av miljövänlig plast till ett nytt material. En papperslampa, som man skär loss ur en gjuten form, där elen leds direkt genom papperet. Räcker tydligen med en lackering som isolering. LED-teknik har inte samma värmeutveckling. Alla rätt på kravlistan, inklusive estetiskt tilltalande och personligt uttryck. Vi såg ju ett första steg förra året, då Södra presenterade stolen PULP i samarbete med CKR, och nu alltså ännu en produktutveckling. Vad blir nästa steg? Talade just med Magnus Wästberg, som var helt överväldigad över intresset härnere, han har aldrig varit med om en mässa med så mycket folk och så många förfrågningar.

Kärleken mellan Japan och Sverige fortsätter att spira.

Många intresserade japaner har kommit. Hade möte med Sverigevännen och designgurun från Tokyo Teruo Kurosaki hemma i studion hos franske glaskonstnären Emmanuel Babled (en av de många talanger som Kurosaki hittat och hjälpt fram i karriären) Kurosaki skulle sedan vidare till Leksand och köpa härbre, eftersom han numera helt snöat in på Dalarna. Han kommer dit i sommar med ett gäng unga japaner och ska renovera sina inköp, och gärna ordna evenemang, kanske ihop med den udda musikfestivalen i Gagnef som lockar modefolk och formgivare på somrarna. Med på mötet var duktiga arkitekten Katrin Greiling, som numera bor i Dubai, som också lockades att sätta igång projekt på landet i Sverige. Mer om detta senare. Kurosaki-sans Dalaresa blev dock inställd på grund av vulkanen och nu har han återvänt till Tokyo i stället.

Utställningskoordinatorn Rebecca Ahlstedt och hennes team

Rebecca Ahlstedt är värd många medaljer efter den här satsningen. Som projektledare och curator för utställningen har hon klarat utmaningen att få ihop hela Swedish Love Stories på ett par månader, med gestaltning, företagskontakter och dessutom en katalog med bra utställningstext. Till sin hjälp har hon haft formgivaren Sara Berner och italienska designern Elena Freddi, som nu bor och arbetar i Stockholm. Sara har varit med i slutspurten och också lyckats lägga upp en webb med pressbilder, otroligt. De har alla gjort ett hästjobb, långt utanför en vanlig arbetsinsats, med gott humör från uppackning och i relation med byggjobbare och besökare. Vad jag inte ens visste, förrän vi var på plats, var att Rebecca förutom att ha ritat montern, dessutom har formgivit flera av produkterna och podierna i utställningen. De svarta rejäla barborden, Dala Ledstångs allmogeinspirerande fåtöljer, Mora Armaturs duschställning och höga monterbord. Hur hon har hunnit vet jag inte. Gravid och med småbarn hemma, och förstående man förstås. Nu hoppas vi bara att hon ska kunna ta sig hem till Sverige, utan att behöva sitta och skumpa i buss 40 timmar med sina tvillingar i magen. Hon har bokat om till tisdag. Vi får hålla tummarna.

Söndag på väg på vift i Milano

Har hittills suttit klistrad i vår monter på Superstudio, öppet mellan 10 – 21. Oftast där ännu tidigare för att hinna med e-posten, eftersom det inte finns internet i våra hyrlägenheter. (Som är toppen på alla andra sätt, inte minst nu när vi strandas av vulkanen, och vi slipper hutlösa hotellpriser) Hann ut till mässan några timmar i fredags, men idag söndag tar jag en fridag och ger mig ut på vift på stan får vi se vad jag hittar. .... nu har jag kommit tillbaka och här är lite av vad som fastnade, först från Via Savona och stora Design Village med de stora italienska märkena Poltrona Frau, Cappellini osv, där Monica Förster fanns med pouf och sin fantastiska papperslampa från Berns och möbelmässan. Sedan vidare till nya området Ventura Lambrate, långt bort men väl skyltat och ltt att hitta. Där ställde Eindhovens designskola intressanta frågor om Designerns roll, särskilt utifrån ett hållbarhetsperspektiv, och andra mer mera lyckade koncpetuella utställningar. Food for thought. Royal Academy of the Arts hade hittat en fantastisk gammal övergiven fabrik, ett konstverk i sig, som dock tog udden av några a de spännande arbeten som fanns utställda. Vidare till Designers Block där två svenskrelaterade produckter fanns med ... stol med korstyngsbrodera hötorgskonstmotiv och engelsmannen........ som bosatt sig och arbetar i Dalsland. Green Works fanns i ett galleri intill. Jag hade tänkt hinna till Triennalen och Konstfack hos Rosanna Orlandi också, men då ringde man man om brandkårsutryckning till Superstudio, så hem igen!