Har varit i montern mest hela tiden, och försökt att fota både på dagen och kvällen, intressant att se hur väl utställningsgestaltningen verkligen följer de första digitala renderingarna som No Picnic tagit fram. Det jag älskar mest med såna här projekt är att uppleva sant team work. Hur alla de olika kunskaperna är lika nödvändiga för att det ska fungera. Arkitekterna som ritar en montern, och sen kommer producenterna, som verkligen är de som löser det hela praktiskt, skär till 900 kg kartong -reboard - till ladan, konstruerar den på plats, får den att hänga som på bilden, lägger ut hela granplyfan, lägger in "raggarslangen" under som belysning. Sen kommer ljuskillarna med sina skyliftar, får allt ljus på plats. Städarna, ljudkillarna för musiken. Härliga hårt arbetade och resultatinriktade människor. Det är det bästa med hela projektet - att se hur det föds fram med praktiska och kunniga händer. Show don't tell är mottot.
What I really love about these kind of projects is the true team work. Where all the involved persons and skills are just as important for the final result. The practical implementation of all the creative ideas, whithout which there would be nothing more than ideas and words. All these different kind of persons involved in the production is amazing, the architects, the project managers, the producers, the lighting company, the sound guys.... and finally we reach a result, which in this case looks almost like its original digital rendering. Very unusual! Congratulations to all the team.
Jan Thulin and his first collaborator Johan of Thulin Productions - my heroes
The architects from No Picnic responsible for the Swedish Love Stories stand, Victor Peters and Horst Petri. Below work in progress, day and night:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar